När man va liten fick man ju alltid äta glass när man va sjuk. Ispinnar hörde till halsfluss och halsfluss till ispinnar. Jag minns dock en gång när min syster och jag hade en riktigt otäck influensa. När söstra tillfrisknade och var trött på att sitta inne knatade hon till kiosken och köpte årets glassnyheter - Ahlgrens bilar och Chiquita Banana. När en tagen syster kom hem högg vi direkt in på bananpinnen och därefter gjorde glass mig så illamående att Ahlgren's lilla pinne efter ett par år frysen fick gå i graven med sina skador. Hursomhelst sörjde jag inte mycket eftersom jag aldrig haft något direkt tycke för glass. Jag associerar mest till bigpack i tresmak, ljummen päronglass, sockrig kolasås och viennettas glasstårtor och detdär bananhelvtet förstås. Nu, ett par år senare har jag dock funnit kärleken i glassdisken. Det är inte en nyhet men när jag nu sitter här och mumsar i mig en tallrik blåbärsglass känns det inte mer än rätt att tillägna Tofuline ett inlägg. Tofulines chokladglass tog min tofuglassoskuld och sen den dagen är jag frälst. Glass har plötsligt fått en helt ny innebörd och för det har vi flera att tacka. Tack Glass mot glass som ger mig och min glassmaskin inspiration och TackTofuline för att ni öppnade min ögon och gjorde glass intressesant, och jättegott. Och dessutom, Tack Chiquita för att ni är så jävla dåliga på att göra glass, lansera en ny nyhet och misslyckas ännu hårdare vettja så kanske vi slipper er en vacker dag, jag kommer ändå aldrig köpa era "krav-märkta" bananer.
